En uppvisning i flummig snarkrockKONSERT Ibland är musiken lika spännande som Maroon 5. Det är inte en glad nyhet. Konserten blir därefter. Markus Larsson recenserar konserten med Tame Impala på Avicii arena i Stockholm.
Foo Fighters mangel är bättre än melodiernaALBUM Attacken är det inget fel på men melodierna går på tomgång. Markus Larsson recenserar ”Your favorite toy” med Foo Fighters.
Noah Kahan gör högst förväntad arenafolkpopALBUM Den folkiga arenapopens senaste superstjärna låter tämligen generisk på sitt alldeles för långa fjärde album. Håkan Steen recenserar ”The great divide”.
MARKUS LARSSON: Gudomlig mix av ett rave och en oljemålningKONSERT Det är svårt att beskriva en show med Rosalía. Var ska man ens börja? Det finns inget att jämföra det med. Markus Larsson reser till Amsterdam och recenserar den katalanska popstjärnans nya turné.
5 Seconds Of Summer är ett pojkband i kajalKONSERT I återkommande filmer driver 5 Seconds Of Summer med bilden av sig själva som pojkband. Men ett pojkband i sorgsen kajal är precis vad de är, skriver Per Magnusson.
Madonna hyllar klassisk disco på nya singelnSINGEL Madonna återvänder till discon med en singel som snarare återkopplar till klassisk dansmusik och hennes förra discoera än pekar ut någon ny riktning. Håkan Steen recenserar ”I feel so free”.
M.I.A. påminner om en precis lagom full prästALBUM På gospelalbumet ”M.I.7” låter den nyfrälsta M.I.A. mer tillfreds med livet än någonsin, skriver Per Magnusson
En massiv och bitvis glimrande utrensningALBUM Boxen är en oredigerad utrensning som få kommer att orka lyssna igenom. Men den som scrollar för fort missar flera av Kleerups starkaste melodier hittills. Markus Larsson recenserar ”Escape through music 2021–2025”.
Ella Langley hittar rätt mellan country och popALBUM På sitt andra album har countryns senaste jättelöfte en rad självklara och läckert popskimrande låtar, men också några för många. Håkan Steen recenserar Ella Langleys ”Dandelion”.
Earl Sweatshirt och hans vänner blåser liv i rappenALBUM Den vagt artikulerade och lätt pollenallergiska rappen från Earl Sweatshirt, Mike och Surf Gang låter som våren. Per Magnusson recenserar ”Pompeii/Utility”.
Yaeger gör en fantastisk och egensinnig debutALBUM På ”Piratebae” seglar Yaeger oss genom sina inre stormar till utmattande vackert resultat. Per Magnusson recenserar.
Ida-Lova gör befriande filterlös svenskpopALBUM Ida-Lova hittar något litet eget i egentligen ganska traditionell svenskpop. Håkan Steen recenserar ”Livet kommer döda oss, vi lever det ändå”.
Nya U2 är ett litet mirakelEP Många säger att musiken är det bästa U2 har gjort på 20 år. För en gångs skull är det ingen överdrift. Markus Larsson recenserar ”Easter lily ep”.
Ison & Fille kommer med en vuxen ödmjukhetALBUM På ”Stjärnor & fallna änglar” kanske tiden har sprungit ifrån Ison & Fille en smula men en vuxen ödmjukhet väger upp, skriver Per Magnusson.
Arlo Parks träder fram som strålande klubbpoetALBUM På ”Ambiguous desire” gör Arlo Parks musik för de små timmarna när klubben stängt men hjärtat inte har en tanke på att sakta ner, skriver Per Magnusson.
Underhållande filmisk stilblandning med RayeALBUM Raye tonsätter sin emotionella tomhet med en filmiskt inspirerad vild mix av klassiska popstilar. Håkan Steen recenserar ”This music may contain hope”.
Valter Nilsson triumferar med salig GöteborgssoulKONSERT Valter Nilssons soul revue kan vara det varmaste, svängigaste och mest älskvärda som går att uppleva på en svensk scen i vår. Håkan Steen recenserar göteborgarens första av tre utsålda kvällar hemma på Pustervik.
Konserten är oantastligt söt som en tussilagoKONSERT Det söta samspelet mellan Louis Tomlinson och hans publik är – precis som under One Directions dagar – den stora behållningen med konserten, skriver Per Magnusson.
González berör mest när solen får sippra igenomALBUM På femte albumet ”Against the dying of the light” funderar José González på de tunga frågorna. Ändå är det när solen får sippra in som han berör mest, skriver Per Magnusson.
Black Label Society sörjer Ozzy OsbourneALBUM På ”Engines of demolition” balanserar Black Label Society hårfint mellan tryggt och tråkigt. Behållningen är Zakk Wyldes reflektioner över Ozzy Osbourne. Sofia Bergström recenserar.
